Sök
  • Lena di Corsi

Vi slår tillbaka mot Parkinson

Uppdaterad: 17 nov 2020

När Lena di Corsis dotters svärfar Björn Ewald fyllde 70 år fick han några privata träningstimmar av Lena i present. Inte en helt ovanlig present, förutom det faktum att Björn sedan många år lider av Parkinsons sjukdom. Detta satte igång tankarna hos Lena och blev starten för en helt ny träningsgrupp. Lena utbildade sig i konceptet ”Rock steady boxing”, en träningsform inriktad på boxning speciellt anpassad för Parkinsonsjuka. Föreningen Boxen If bildades med syftet att alla oavsett förutsättningar ska ha möjlighet att röra på sig, hela livet, och med bidrag från Arvsfonden kunde träningen köra igång. Nu, två år senare, är verksamheten för Parkinsongruppen livsviktig och ett andningshål för deltagarna.

Man märker direkt när man kommer in att det råder en härlig och uppsluppen stämning. För många är träningspassen veckans absoluta höjdpunkt. I gruppen med Parkinsonsjuka kommer man som man är och flera av deltagarna nämner prestigelösheten som ett stort plus. Man tränar efter sin egen förmåga och ingen behöver känna sig dum eller mindre värd. Man gör det man klarar av i sitt eget tempo helt enkelt. Gruppen fyller också en väldigt viktig funktion rent socialt. Redan i fikarummet drar surret igång och för en stund är krämpor och andra problem som bortblåsta. Ämnen som avhandlas är både svåra och lättsamma men det man slås av är den otroliga glädje och gemenskap som fyller rummet.


Dagens träningspass består av uppvärmning på studsmattor följt av tre varv med cirkelträning med olika stationer. Här tränas koordination, kondition, balans och styrka. Ur högtalarna strömmar poppig och peppande musik som gör att deltagarna tar i lite extra. Allt under Lenas entusiastiska ledning. Det är mycket fokus på boxning där både boxbollar och boxsäckar får sig en rejäl omgång. Det är hög koncentration och fokus i blickarna när deltagarna slår tillbaka mot Parkinson.


”Är ni med?”, ropar Lena inför varje nytt moment och får alltid ett rungande ”JAAA!” till svar.


På en motionscykel sitter Kajsa Unger. Det skall mycket till för att hon skall missa ett pass. Motivationen formulerar hon på ett mycket klokt och insiktsfullt sätt:

  • Träning är min medicin.

Kajsa började då hennes kompis introducerade henne för träningen. Nu tränar hon minst två gånger i veckan.

  • Det är roligt att träffa kompisar och likasinnade. Här är man inte ensam och här tänker man inte så mycket på sjukdomen.

Träningen har haft många positiva effekter på Kajsa. Bl.a har balansen och rörligheten blivit bättre.


Vid en annan station svettas Birgitta Kajler. Bitte som hon kallas bor halva året på fastlandet och halva i Visby. Hon har levt i 15 år med Parkinson och med tidigare erfarenhet från en liknande verksamhet i Narva boxningsklubb sökte hon upp Boxen If på nätet. Hon är en av de nyaste medlemmarna i gruppen och efter bara några veckor är hon helt lyrisk över konceptet:

  • Vi planerar våra resor till fastlandet så vi inte skall missa någon träning, säger hon.

Med på träningarna har hon sin man Mats som stöttar både fysiskt och psykiskt. Bitte rekommenderar andra som fått diagnosen Parkinson att börja träna direkt.

  • Man blir glad efter att man varit här en timme och det bästa man kan göra för att må bra är ju att vara glad och skratta, säger Bitte.

I och med sjukdomen har Bitte fått en hel del insikter om hur hon vill leva sitt liv. Det gäller att ta vara på dagen och göra saker nu, inte sen.

  • Gör saker du mår bra av och planera inte för långt fram, konstaterar Bitte.


#bloggingtips #WixBlog

34 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla